Jag träffar Nadia Nair efter att hon spelat en liten minikonsert på Pustervik tillsammans med sina vänner på 100 Songs under deras road trip som nu nått Göteborg.
Likt hennes singlar imponerade hon stort på mig när hon framförde tre låtar för oss. Hennes röst pendlar mellan det souliga och raspigt rockiga när hon sjunger, samtidigt som hon har energi på scenen och viljan att berätta något.
”Det är fantastiskt att få vara i sin hemstad och spela för massa Göteborgare” berättar hon och skiner upp som en sol medan vi sätter oss tillrätta i ett par fåtöljer under en trappa en bit upp i Pustervik-huset.
När jag berättar att sista låten Let’s make a baby lät lite som en Black Sabbath -låt i gitarrerna blir hon glad.
”Jag tycker det är charmigt när folk förknippar mig med rock. Jag har ju vuxit upp med Led Zeppelin och Bowie , men sedan har ju soulen alltid varit nära mitt hjärta.
Jag tycker jag på det sättet lyckats att inte nischat mig i min musik. I början var folk så fokuserade på att jag borde göra det, att de inte riktigt förstod grejen med vad jag gjorde. Det är ju mer min röst som är som en röd tråd igenom allt jag gör, så jag experimenterar fortfarande med stilar.”
Nadia är uppvuxen i Göteborg. Hennes mamma kommer från Malaysia och hennes pappa från Sverige. De är båda på Pustervik denna kväll och stöttar sin dotter när hon sjunger för oss.
Jag får till och med äran att träffa dem när intervjun är över och det är en mycket stolt familj, vilket är fantastiskt att se.
Nadia berättar lite om sin uppväxt för mig.
”Jag växte upp bland helsvenska barn och det var många som påpekade att jag var annorlunda. De pratade om min hudfärg och kallade mig för Neger-Nadia. Barn kan vara så elaka…
Jag blir så trött när alla måste påpeka att man är annorlunda.
Själv har jag aldrig sett på hudfärg och jag gick själv på en engelsk skola, där det var många olika kulturer.
Jag skrev mycket poesi i skolan och engagerade mig i rap.
Då fick jag ut min ilska över dessa saker. Sedan insåg jag i och för sig att jag inte var så bra på att rappa, så istället använde jag mina texter till att sjunga.
Mina texter handlar lika mycket om mänskliga rättigheter, som de handlar om kärlek.”
Nadias kamp mot fördomar har gjort henne mycket engagerad i jämställdhetsfrågor. Inte bara inom kön utan mellan hudfärg.
”Jag har varit väldigt intresserad i att starta gruppen för ungdomar.
Framförallt för tjejer, där man kan prata om självförtroende och självkänsla. Att våga följa sina drömmar.
Speciellt tjejer som blivit utsatta för mobbning, och försöka använda musiken som stöd.
Musiken har varit ett stöd för mig och jag vet att det är många tjejer där ute som sysslar med musik. Jag vill att fler av dem vågade ta plats och synas!
Jag tycker det är bra att det kommit fram fler tjejer som vågar vara sig själva. De påverkas inte av musikbranschens ideal och vågar experimentera och uttrycka sig.
Det är sådant jag brinner för!”
Nadia är verkligen engagerad i det hon pratar om.
I och med att hon sett främlingfientlighet och folks okunskap om andra människor på nära håll.
Det är svårt att inte bli imponerad av henne när hon pratar och jag lyssnar noga och vill egentligen mest av allt sitta och diskutera dessa frågor med henne under en längre tid.
Vi kommer hela tiden tillbaka till hennes brinnande intresse för det samhälle vi lever i.
När vi pratar om vad som inspirerar henne när hon skriver musik, är svaret att resa och i själva tystnaden som hon kan uppleva. I nästa mening lägger hon till att hon även får uppslag till sina låtar när hon ser något på nyheterna som upprör henne. Hon tar verkligen åt sig allt och omvandlar både det negativa och positiva till musik.
Det är denna mix som likt henne själv gör henne både intressant som artist och människa.
Att hon inte riktigt har en tydlig linje i det hon gör, utan folk har som sagt hittat kopplingar till just Black Sabbath, soul, pop och traditionell världsmusik i hennes musik. Lika mycket som hon själv inte vill vara del i en enda kultur, utan i flera.
Efter att ha varit med i några band här i Göteborg gick Nadia Musikmakarna. Där träffade hon Adam Salomon som kopplade ihop henne med sin nuvarande producent Victor Rådström .
”När jag började skriva experimenterade jag mycket med röster och stämmor.
Jag spelade upp en massa låtar jag hade gjort för för Victor. Efteråt sa han ”Du har inte mycket trummor i låtarna””.
Victor hjälpte Nadia att välja ut sin första singel Bon Voyage som han arrade och satte trummor på.
Efter den låten började det hända saker för Nadia, som blivit uppmärksammad i både nationell som internationell press med sin musik.
Nadia har släppt EPn Bon Voyage med singlarna Monika the Brave samt titelspåret.
Med tanke på att hon regelbundet skriver nytt material lär vi få mer musik från henne vad det lider.
