Basement Jaxx känns relevanta igen.
Peter tycker att Basement Jaxx hittat tillbaka till där de en gång befann sig med nya albumet Junto.
Att åldras med värdighet. Att likt ett vin utvecklas och förbättras.
En svårighet för musiker. Inom popen rent besvärligt.
Även om Basement Jaxx står med fasta ben i house-myllan, där åldrande är mer tillåtet, är det inom popen man nu finner dem. Och häri problemet. Är du fortfarande pop-relevant, lille vän? Kish Kash från 2003 markerade början på slutet för min del, bara för att ytterligare accentueras med Crazy Itch Radio och med Scars från 2009 som den sista spiken i kistan.
Så, Junto … är du lika pretentiös som ditt namn?
Jag finner att jag får lämna min cynism därhän och erkänna att detta var bra mycket bättre än jag trott. Inte lysande, men helt ok.
Den andra vågen av UK house kom lägligt och Basement Jaxx hoppar på. Tack Disclosure . Som i sin tur har Basement Jaxx att tacka från första början. Säcken knyts ihop.
De utstående spåren på Junto, som är ett jämt högkvalitativt album, är Unicorn och fantastiska Never say never med nya raketsångaren ETML .
Jag är verkligen jätteglad att Basement Jaxx känns relevanta igen. De fullkomligt dominerade och revolutionerade housescenen i Storbrittanien under sent -90 tal och Junto bekräftar att det fortfarande finns otrolig talang hos Felix Buxton och Simon Ratcliffe . Det krävs bara en relevant samtid att plantera fröet i för att en vacker blomma skall växa upp.
