Zola Jesus – Taiga (Recension)

Nika Danilova målar under pseudonymen Zola Jesus upp en karg och öde vildmark med det briljanta femte studioalbumet Taiga och dränker sedan landskapet i ett fruset elektroniskt beat. Det var alltså med rysningar i kroppen som jag äntligen fick lyssna igenom denna geniala uppföljare till Conatus som släpptes 2011.

Jag har under de senaste åren vart lite väl besatt av Zola Jesus ända sedan jag upptäckte hennes unika musik då hon var förband till Fever Ray 2010.
Nika beskriver själv Taiga som hennes mest personliga album hittills och egentliga debut, och albumet är ett stort steg från tidigare verk som Stridulum och Valusia . Och just på tal om hennes tidigare verk så var det många personer i musikvärlden som blev förvånade tidigare i år när Zola Jesus bytte skivbolag till Mute och hintade om hennes kommande album genom att släppa den lite mer kommersiella singeln Dangerous Days . Det lite mer poppigare soundet som utgör Dangerous Days samt genomsyrar vissa låtar på Taiga utforskades väldigt försiktigt redan på Conatus , men Nikas mer klassiska approach som så tydligt hörs på hennes tidigare verk var det väldigt många som saknade i just Dangerous Days . Av just den anledningen så haglade det kommentarer på YouTube och Tumblr där folk kritiserade det nya radiovänliga och poppiga soundet och saknade hennes äldre och lite mer förvrängda och brusiga sound. Många jämförde även Dangerous Days med Grimes jätteflopp med singeln Go som från början var skriven till Rihanna . Grimes valde efter alla negativa kommentarer att börja om helt på nytt med hennes kommande album.

Men sen så kom till sist enligt mig ett av årets mest förväntade album och Nika tar inte alls Taiga till en monoton och poppig värld, utan helt tvärt om. Vi bjuds med på en resa till karga, människolösa landskap där hennes musik tycks eka över frusna marker och där rytmen vänder lika hastigt som vinden, vilket låten Dust är ett tydligt exempel på. Titelspåret Taiga sänder kalla kårar ner för ryggraden samtidigt som det finns en form av personlig värme som återkommer i låtar som Go (Blank Sea) och Nail . Taiga är och förblir dock ett tydligt exempel på att artister och deras musik utvecklas och skulpteras av alla möjliga händelser och miljöer, ibland till det sämre men i det här fallet till det bättre.

Zola Jesus @
Facebook