En intervju med Call Me
Susanna fick en pratstund med sångaren, låtskrivaren och musikern Anna Nordenström .
Efter singelframgångarna förra året med Disclosed och Change letade Anna sig tillbaka in i studion för att arbeta med det kommande albumet. I januari släppte Call Me singeln Say och det efterlängtade debutalbumet A Sort Of Company landar 25 februari. Anna är uppvuxen i Värmland, ser Göteborg som hemma och bor i Stockholm sedan två år tillbaka.
Här kommer intervjun
Berätta om ditt kommande debutalbum A Sort Of Company
Det är ett album som jag gjort tillsammans med min producent Ilon Vejde och som vi har spelat in under nästan 1,5 års tid. Jag hade en väldigt tydlig bild innan av hur albumet skulle bli men så blev det inte, det blev bättre.
Känslan är ganska melankolisk och vemodig men slutar i något slags hopp tror jag. Skivan innehåller mycket hjärtslagstrummor, synthar och dova ljud. Det är ett pulserande album som kommit ur total lycka och total olycka.
En röd tråd på skivan är framförallt en känsla. Låtarna är ganska olika men det finns en tydlig känsla att de hör ihop. En röd tråd i musiken är hjärtslagstrumman och svävande synthar.
Jag inspireras väldigt mycket av tjejer som gör musik och det finns många nu som är fantastiska och kämpar för en bra sak. De är politiska och vågar vara det. De vågar ta plats. Det är väldigt inspirerande, alla stöttar varandra och det är fint.
Förra årets singel Change blev en hyllningslåt och kampsång för feminism och antirasism. Hur ser ditt engagemang ut i dessa frågor?
Om man ser det från den musikaliska delen så tänker jag att man får skapa någonting som man kan stå för och som är bra. Om det sedan kan ha ett politiskt budskap eller en politisk vilja så är det jättebra, musik är ett väldigt kraftigt verktyg eftersom musik är lätt att ta till sig. Det finns ett stort engagemang och många vågar vara politiska idag. När några vågar så vågar flera, det finns ett stort stöd idag.
Hur ser dina drömmar och mål ut framöver med musiken?
Nu närmst vill jag ut och spela live så mycket som möjligt eftersom jag inte spelat nästan någonting det senaste året då jag suttit i studion. Jag kommer spela med min producent Ilon Vejde och hens bandmedlem Ebba Carlén från Palpitation . Så det är vi som ska spela och det ser jag fram emot.
Något som jag skulle vilja testa är att göra musik till andra kulturyttringar som exempelvis teater. Det är väldigt roligt med samarbete över kulturgränserna tycker jag, så det är en vilja.
Jag vill lära mig att producera bättre. En egen skiva vill jag inte producera, jag är väldigt beroende av att man bollar med varandra. Det är lätt att fastna och inte komma nånstans när man är själv så det är viktigt för mig med samarbete.
Hur skulle andra beskriva dig som person?
Människor som inte känner mig tycker nog att jag är blyg. Jag är väldigt snäll.
Jag tänker på mitt alias, Call Me. Det slog mig nu att det är väldigt ironiskt. För jag verkligen avskyr att prata i telefon. Folk har slutat ringa mig för att jag aldrig svarar. Så det är lite ironiskt. Sen ser jag på namnet Call Me som att det känns ganska behövande och kaxigt samtidigt. Och det känns som en ganska bra beskrivning av min musik. Behövande och krävande fast också att den står upp som sig själv.
Vad lyssnar du själv på för musik i vinter?
Amason, Ji Nilsson och Postiljonen. Maria som sjunger i Postiljonen har typ världens vackraste röst.
Call Me har releasefest för albumet i Stockholm 24 februari på Brooklyn Bar. Det är gratis och öppet för alla och Call Me kommer att spela så dit tycker jag att du ska ta dig om du har möjlighet.
Här kan du lyssna på den senaste singeln Say. Grymt bra!
Call Me @
Facebook
