Det jag har så svårt att förstå med gnället om Zara Larsson är att hon är precis som alla generationers språkrör.
Hon tar plats och syns, tycker till och har åsikter – precis som tonåringar gjort under mer eller mindre hela 1900-talet. Skillnaden då var att åsikterna spreds i insändare i tidningar, på fritidsgårdar, igenom politiska ungdomsförbund och skolor. Nu är det mer tillgängligt och får man en strakt följarskara har du en stark röst.
Det har Zara Larsson – både som person i hennes kamp om jämställdhet och som sångerska. Men varför ska hennes röst vara jobbigare eller sämre än den ungdomarna på 60-talet hade, eller 80-talet? Det är exat samma röst, i en annan kropp, och den behövs.
Visst, ibland är den naivt romantiserad, som den kan bli när en tonåring har lösningen på alla problem. Men den hade vi som ”förstår lite bättre nu” också.
Jag uppmanar Zara att fortsätta vara en röst för Snapchat-generationen. Vi i fritidsgårdsgenerationen får bara finna oss att ungdomarnas röst inte är vår. Det betyder inte att Zara har rätt i alla lägen, men det hade inte vi heller.
Där Zara kanske inte hade lika mycket rätt var hennes uttalande att hon inte förstod varför hon inte headlinade Bråvallafestivalen, utan hon istället kom långt ner på listan av namn som skrivits i bokstavsordning.
Skillnaden mellan Zara och Muse eller Robbie Williams eller Kent är bland annat att de inte kommer dyka upp i de flesta städerna under någon radiofestival, eller kommer synas spela i Gallerian i Stockholm signera sitt album och ha en minikonsert. Det gör namnet unikt i festivalsammanhang och får en fetare text, högre placering och bättre scentid.
De är också artister som kan hålla en underhållande konsert. Där är inte Zara.
Att oklanderligt sjunga sina låtar och träffa varje ton är i sig bra. Men den åsiktsfyllda tonåringen säger mer eller mindre inget mellan låtarna. Hon säger tack, och presenterar bandet. Det är det. Som konsertartist krävs det lite mer för att avancera upp bland namnen på affischen.
Dagen innan stod Ola Salo på en mycket mindre scen och fick igång hela publiken, pratade med oss och delade med sig av sina åsikter. Det var enkelt men effektfullt där han poängterade, att kärlek är starkare än främingsfientlighet. Här hade Zara ett ypperligt tillfälle att på ett enkelt sätt visa upp sina åsikter om jämställdhet. Hon hade inte behövt mässa, men kanske få in lite av något? Åtminstone berätta om hur hennes vecka varit. Något mer än ett ”hej” och ”tack”.
Men som sagt, även om det var ett missat tillfälle för Zara att växa lite som liveartist, så fick vi som sagt en energifull tonåring när det kom till hennes låtar. Just där, när hon sjunger, fanns det absolut inget att klaga på.
Zara Larsson @
Facebook
