När det kommer till popmusik tillhör Orup en av Sveriges främsta experter på området.
För det är ändå få svenska artister som levererat poplåtar i nivå med Där står pojkarna på rad , Magaluf och Regn hos mig . Möjligen även Per Gessle , men Orup är ändå mer pop så som jag personligen vill ha pop. Snyggt arrangerat, smarta texter och med stor hitkänsla. Men samtidigt, två personer som båda gillar Pet Shop Boys väldigt mycket har väl en del gemensamt när det kommer till musik. Han arrangerade ju den fantastiska låten Stockholm efter Being Boring och Left to my own devices , samt inspirerades inte så lite av titeln Actualy när han skulle döpa sitt album Faktiskt från 2006. Från mitt håll är ju bloggens namn taget från Being Boring där remix-tovlan kallades Being Remixed , och då fick det skvätta över på bloggen som då fick heta Being Blogged.
Från och med idag kommer Göteborg få möjligheten att uppleva Orups poplåtar när han nu intar Rondo med krogshowen Viva La Pop under hösten.
Grunden till showen började faktiskt förra året, då Orup satte upp en julshow i Vinterträdgården på Grans Hotel i Stockholm.
”Musikaliskt var det en miniversion av det här. Det var lite av ett test för att se hur vi skulle göra det, för det var första gången vi gjorde denna typ av arrangemang på låtarna. Sedan byggde vi vidare på detta till Börsen.”
Jag och Orup sitter i källaren på Rondo direkt under scenen. Igenom betongväggarna kan vi höra bandet repa inför premiären.
Just idag blir det en del intervjuer för Orup inför premiären, så han är välklädd med skjorta och slips så han kan glänsa på bilderna.
-Du känns förresten mer dressad numera.
Jo men det är en naturlig utveckling när man bli äldre. Det blir värdigare på något sätt.
Visst jag uppskattar andra saker också, men man måste ha koll på det man tar på sig. Det vansinnigaste som finns är ju att ge sig på ett klädesmärke man inte behärskar.
-Hur var processen att välja ut låtarna till showen?
Dels kunde det vara låtar som man visste funka live. Sedan var det ett annat kriterier också. Denna föreställning är gjort efter klassisk showtradition i sinnet, typ James Brown , Elvis och Tom Jones , den tidsepoken. Så det gällde att välja låtar som kunde göras i det arrangemanget. Många av låtarna är faktiskt skrivna så men arrangeras på annat sätt när de gavs ut på skiva, för det hade blivit så pastischartat annars. Men live kan man göra det, kanske inte med alla låtar med väldigt många av dem.
-Lite storband-swing så.
Ja, det kan man säga.
Hela föreställningen är gjord som man gjorde föreställningar förr. Det är en sångare och ett band som är ganska stort, och i mitt fall ganska involverade i föreställningen. Sedan är det inga externa saker. Ingen teknik eller dansare. Det är en konsert med ett showtäcke.
-Ger inte det ett tyngre lass på dig själv?
När jag skulle göra detta utgick jag från det jag kunde göra bäst, och det är ju konserter.
När jag sett några liknande föreställningar hos andra, fanns det några genomgående drag hos många som jag inte förstod. Man kunde bland annat märka att det var någon annan än artisten som regisserat vilket jag tyckte var konstigt. Sedan irriterade jag mig på omotiverade dansare som verkar vara koreograferade av någon som aldrig ens lyssnat på musiken. Det är naturligtvis imponerande rent tekniskt, men oftast helt meningslöst. Sedan har de långa prator som någon annan skrivit, och är personen inte skådespelare blir det skitsvårt. Om man ska ha ett samtal med publiken måste man ju prata som vanligt.
Så det hela var ganska lätt: det här och det här och det här vill jag inte göra. Så vad finns kvar då? Just det ja, det jag kan – sjunga.
-Har ni ändrat något här i Göteborg?
Nej, inget stort. Vi har fått ändra lite småsaker. Det är ett stort band och de är med väldigt mycket i föreställningen och jobbar med positionering och stageing. Det har vi fått lov att jobba på i och med att det är en större scen.
Sedan har vi en del roliga övergångar mellan låtarna. Dom har vi fått ändra lite för att få till. Det är nästan det roligaste med hela föreställningen.
Jag brukar ta en befintlig del i någon av låtarna som hänger ihop, eller så sträcker man ut det så det blir ett riff som man kan göra saker runt för att binda ihop låtarna.
Vi tog bland annat en snutt från en James Brown-grej som passade väldigt bra in. Det är inte så att man sjunger låten, utan använder ett riff. Sedan kan man lägga in sina egna grejer ovanpå det.
-Lite så att folk kan haja till om de känner igen.
Ja exakt. Alla kanske inte känner igen, men är man popnörd kanske man hajar till lite.
-Vad hoppas du att folk ska känna när de lämnar Rondo?
Jag vet ju hur det var i Stockholm. Folk är otroligt glada och det är värsta draget och folk är otroligt lyckliga. Värsta egoboosten, haha.
Jag tror och hoppas att folk kommer gå härifrån med i alla fall ett tillfälligt tillstånd av lycka.
-Vad är ditt bästa minne från Så Mycket Bättre?
Det var när man fick höra låtarna. Vi visste ju inte vilka låtar som skulle göras. Så dels det, och att någon tagit en av de bästa låtarna, men ändå inte riktigt kan låten i ryggraden. Vi sitter ju 2 meter ifrån varandra och det var lite häftigt att se hur människor hanterade just det på olika sätt. Det var som att få en liten present varje gång.
-Var det någon av de låtar som du själv framförde som du var extra nöjd med?
Det var faktiskt bara balladerna som jag var riktigt nöjd med. Främling och Magikern , de andra var jag inte lika nöjd med. De var inte dåliga kanske, men inte superbra.
-Vilken tycker du själva är den ultimata Orup-låten.
Jag brukar säga att den jag är mest stolt över kompositionsmässigt och stämning är Stockholm . Men den är samtidigt inte så representativ för mig. Det måste ju vara någon av de stora. Regn hos mig eller Magaluf eller Där står pojkarna på rad .
Själv är jag som sagt väldigt svag för Stockholm. Men som Orup säger, det är kanske inte den mest typiska Orup-låten. Dock måste jag slå ett slag för singeln Teddy från skivan med samma namn. Det är verkligen Orup när han är som smartast textmässigt och har en melodi som inte går att tvätta bort. Speciellt textraden ”Hon tar av sig sin teddy ibland, men bara när jag varit riktigt elak” är svensk lättviktspop när den är som tyngst.
-Hur går det förresten med nytt material?
När jag gör det här nu har jag inte tid och möjlighet. Jag har fått barn igen och har fem ungar nu, så när jag inte jobbar med detta har jag fullt upp. Jag skulle inte palla att även sitta och skriva låtar. Så jag låter det vara tills jag är klar med det här helt enkelt.
-Vilket tips skulle du ge alla nya artister som dyker upp.
Det är samma tips nu som det alltid varit. Om man inte gör musik för musikens egen skull och ser allting annat som kommer med det som en bonus, då ska man inte ens börja. Det är så liten chans att man ska lyckas, och gör man det är det ändå en liten chans att man ska kunna stanna kvar. Så belöningen måste vara att göra musik. Om belöningen måste vara pengar eller tjejer eller killar eller sex eller vad det nu må vara, då ska man helt ärligt göra något annat. Man ska göra det för att man måste göra det.
-Är du själv duktig på att aktivt leta upp ny musik?
Jag brukar vara duktig på det.
Jag följer en del olika spellistor, bland annat din för det är så kul att den är så fördomsfri och tar upp allt från billigt till dyrt, det plastigaste till det mest introverta, men allt är popmusik.
Men nu senaste året har jag inte hunnit varit så aktiv i och med showen.
Tog en öl men en vän häromdagen, och vi pratade musik. Jag berättade för honom att jag nyligen hört en grym låt med en artist som hette Weeknd , något med Face .
Han tittade på mig och sa att den är typ etta i hela världen. Haha.
Viva La Pop kommer att köras på Rondo från och med den 17:e September.
Orup
@Facebook
